Ställde mig på vågen idag och den visade 53,2kg. Jag kommer inte ihåg senast jag vägde mig, har åtminstone inte gjort det de närmsta halvåret. Varför jag ställde mig på vågen har jag ingen aning, för jag kunde inte bry mig mindre om några siffror. 

 

Vill jag veta resultatet av min träning så känner jag det på mina kläder, styrk/konditionsmässigt eller så mäter jag cm som har försvunnit. Jag har sagt det förr och kommer säga det igen, du kan gå upp i vikt men bli så kallat smalare (ogillar ordet "smal", det har fått en sån sjuk benämning). Jag har gått upp i vikt men jag vet att jag har blivit mindre. Muskler väger mer än fett och fettet tar så mycket mer plats än en muskel. Thats why.

 

Jag är varken "smal" eller lite rund. Jag skulle kalla mig sund, men i någon annans ögon är jag tjock och i någon annans är jag fit, om ens det! Dömer någon dig efter din kroppsform, vikt... Ja you name it, då kan jag säga att den eller de personerna inte är bekväma i sin egen kropp.

 

Man har inte tid eller lust att klanka ner på andra om man är bekväm med sig själv, man försöker dra med sig andra ner och finna tröst i deras "fel" och "brister". Jag kan ärligt säga att min kropp inte är så som jag vill ha den MEN jag är bekväm med den. Med träning kan jag få resultat som jag vill ha, sedan har man gener som gör att man inte kan få en viss kropp också.

 

Så tjejer (och killar) låt inte er stirra blint på ett par siffror, ni mår inte bättre  eller är en bättre person för att ni väger en viss vikt. Tro mig jag vet! Min idealvikt förr var 45-47kg och jag kan säga att man såg varenda revben och kota, de är inte snyggt någonstans! Och jag mådde skit. (Att ha koll på sin vikt om man är överviktig eller i tävlingssyfte är en helt annan femma).

 

Nu tänker jag ta mig en bulle och ett glas cola zero och sedan njuta av varenda kilo jag väger, ha en grym lördag!