skillnader
Jag älskar we heart it och instagram för där kan man få så mycket motivation och inspiration. Ta en titt på dessa två bilder, för det är detta jag försöker förklara för er med denna blogg. För mycket träning kan försämra dig och en tightare kropp kan göra så att du väger mer.
Bild 1. Det sägs att 70% av din träning ger dig resultat från köket vilket är rätt sant. Jag vet att jag har sagt att man ska unna sig och det är självklart, det står jag fast vid! Dock kanske man inte ska unna sig precis det man vill varje dag. Men det jag skulle förklara för er på bild ett är att träna 7ggr i veckan eller mer bryter bara ner din kropp och muskler. För det är när du vilar som du får musklerna och resultat. Träningspass längre än 2h är IDIOTISKT! Finns tusan ingen som lyckas hålla ett bra pass och tempo i 2h. Kortare pass lika med bättre intensitet och pump. Jag är nog max på gymmet 70min om jag både kör kondition och styrka. Ha vilodagar och kortare pass så ska du se att du får snabbare och större resultat.
Bild 2. Har sagt det sååå många gånger förr och kommer säga det nu igen. En tightare kropp kan väga mer! Så går du upp i vikt men känner eller ser att du blivit mindre bli inte rädd då. Muskler väger mycket mer än fett men tar hälften sån stor plats. Vem väger inte hellre några kilon "extra" än att se ut som bild ett i bild två. Bara för att du väger mindre än någon annan betyder det inte att du är bättre tränad eller har en snyggare kropp. Så ge tusan i att räkna kilon, räkna cm! Kan lova att tjejen på bild två har tillexempel smalare midja på bild två än bild ett.
det är vi som är SAIK IB dam
Jag älskar varenda tjej som spelar i SAIK IB dam, utan dom hade det inte varit roligt att spela innebandy. Ingen dömer någon, ingen fryser ut någon och ingen snackar skit. Jag har aldrig någonsin känt mig så trygg med ett lag och aldrig haft så roligt. Vi kanske inte ligger där vi vill i tabellen men den som kommer och säger att vi inte kämpar kan personligen få en redig käftsmäll av mig. Våran lagmoral och laganda har jag aldrig upplevt i ett lag och då har jag spelat i många olika lag, olika sporter, med olika åldrar och i olika divisioner.
Vi är helt enkelt värd ett helt annat öde men fytusan vad vi har utvecklats från första gången vi började rulla boll sinsemellan oss, vi var ett HELT nytt lag från grunden. När jag började kände jag endast 2st och nu har jag fått härliga vänner för livet. Att vara kapten för dessa tjejer är något jag faktiskt är riktigt stolt över, vi kanske kan bli sura på varandra under en träning eller match men det är med kärlek för vi vet att vi kan bättre.
Vi har en seriematch kvar och där hänger vårat öde på en svag tråd. Får vi en chans till att lagen i bottenstriden inte tar fler poäng så vågar jag utlova en vinst! Får vi en till match där vi kan visa denna vilja och glöd så vinner vi. Vi ska bevisa alla som har tvivlat på oss att vi hör hemma i div 2. Den 9e mars kl 16.00 på arena jernvallen ska vi piska dit Söderhamn, dom ska inte kunna ha domarna på sin sida eller sin hemmapublik med sig. Det är vi som ska skicka hem dom med den dära vidriga känslan efter en jobbig förlust.
jämför er aldrig
Detta inlägg kommer mina "haters" att älska, de kommer få sig själv att må bättre genom mina "brister och fel". Men vill ni veta, man skulle aldrig må bra av andras fel om man inte visste att man har det själv. Jag skäms inte för mina brister eller fel, i mina ögon gör dom mig unik. Visst har jag saker som jag får kämpa lite extra med eller känner mig lite osäker för, men jag skulle aldrig jämför mig med någon annan. Förstå mig rätt. Visst kan jag vara avundsjuk på någons skitsnygga rumpa, jobb, klädstil osv osv men jag skulle inte hata personen eller trycka ner mig själv.
Alla har olika förutsättningar och kroppar. Jag skulle aldrig kunna få pinsmala ben med största gap'et för den kroppstypen har inte jag. Däremot kan jag få jättesmal midja. Vissa kanske har det tvärtom osv, man vill oftast ha det man inte kan få. För 2-3år sedan kunna jag gråta för att jag inte såg ut som en modell och gjorde allt för att bli så smal. Idag vet jag att jag inte kan se ut så, visst kan jag bli smal men för att få det ena eller det andra måste jag bli sjukligt smal. Så jämför er aldrig med någon, man kan vara avundsjuk absolut men jämför er aldrig!
1. Jag har garanterat dyslexi, inte på papper dock.
2. Sociala svårigheter (tex blir nervös i stora folkmassor).
3. Går aldrig in i någon affär, port, butik osv först om jag har sällskap (känns som att alla stirrar på mig).
4. Sjuk klaustrofobi. Tex en proppfull buss kan få mig att hoppa av 2-3stationer tidigare.
5. Talsvårigheter bara för att jag är för rädd för att säga fel.
6. Rädd för vatten, inte kranvatten förstås men ni förstår.
7. Mörkrädd.
8. Rädd för att känna mig ivägen eller jobbig. Därför gör jag oftast allt själv ist för att fråga om hjälp.
9. Fruktansvärt blyg.
10. Så pass höjdrädd att jag knappt kan stå på en stege.
Här har ni 10saker som är "negativa" med mig. Det är saker jag kan leva med men vissa dagar kan dom övervinna mig. Mina brister är någon annans styrka samt att någon annas svagheter är min styrka. I ett annat inlägg kommer jag säga 10saker som jag är bra på men tills dess så kan mina "haters" götta sig i mina brister. Det bjuder jag på.
Våga vara mätt
När jag startade denna blogg skrev jag ett inlägg om mina ätstörningar jag hade i "unga" år. Inlägget finns kvar men ligger inte i någon kategori och därför kan man inte läsa det. Ska lösa det problemet.
Varför jag tar upp ämnet igen är för att jag blir så irriterad, ledsen, arg och förbannad på tjejer. Finns killar också men nu är det tjejer jag syftar på, för de är dom jag hör. "Jag kan inte äta det här, de är för mycket kolhydrater", "förstår du hur mycket kalorier det är i det här?", "det här kommer göra mig tjock" eller "de där är ljust bröd/pasta/ris de kan jag inte äta, de är onyttigt".
Allvarligt nu, det enda som är onyttigt är dina hjärnspöken. Bortse nu att du ska tävla i fitness eller liknade, för då har man specifika mallar att följa gällande kost. Nu är det vanliga utövare jag syftar på. Har du maxat dig själv på gymmet, i spåret, på plan, i riken eller vart eller vad du nu tränar tror du inte att kroppen behöver ny energi då? Folk som är rädda för kolhydrater, skärp er! Vart tror ni att energin kommer ifrån, luften vi andas?
Kom inte och säg att jag inte vet vad jag pratar om för jag har provat varenda diet när jag hade ätstörningar. Jag uteslöt allt. Det började med godis, läsk, chips ja allt i den formen. Sedan blev det pasta, ris, potatis ja allt i den formen. Det gick så långt att jag inte åt fast föda eller faktum åt bara barnmat. Jag åt bara frukt till att jag bara åt yoghurt och müsli. Till att jag åt bara en viss tid på dygnet, till att jag bara åt varannan dag. Listan kan göras så lång. Tillslut slutade jag faktiskt att äta.
Ni blir inte tjocka eller går upp i vikt av att äta pasta eller råkat ta en godis om ni har tränat två ggr på en dag som ni skryter om, sprungit långdistan och gjort av med 600-700kcal, promenerat i 60min eller lyft hela gymmet. För att orka träna nästa gång eller för att inte bryta ner musklerna måste du äta. Protein som kolhydrater. Jag har maxat mina veckor med träning, upp till 3pass om dagen och åt knappt. Tror ni att jag fick resultat eller orkade träna? Jag orkade hålla på så i en månad till min kropp drog på sig sjukdomar, fick inga resultat och jag blev så irriterad på min omgivning.
Jag var på ruta ett igen. Kroppen är inte dum, du är det. Nu tränar jag oftast när jag känner för det och det är väldigt olika. Men 3-4 pass i veckan och en match. Äter det som kommer i min väg, alltså det jag är sugen på och jag har aldrig mått bättre. Efter att jag har förstört min ämnesomsättningen totalt så har jag fått tillbaka den, men det tog år att få tillbaka den. Nu är min kropp på sin bekvämlighetsvikt och det spelar inte sån stor roll vad jag äter så har jag svårt att gå upp. Men det har att göra med att jag tränar ibland också.
Det jag försöker bevisa för er är att det inte är farligt med att vara mätt efter man ätit. Det är inte farligt med lite "onyttigheter" ibland. Det kan bara vara nyttigt för dig.
Kommentarer på de? Share it!
Lögner
Hallå mina kära vänner, long time no see. Jag vet.
Tänkte ta upp bloggen igen efter alla saker: sjukdomar, skador, ork att blogga osv... Tänkte börja med ett inlägg angående "lögner" inom träningsatmosfären. Min blogg heter everyday body av en anledning, och det är att man ska kunna leva så fint som det heter, alltså att man unnar sig något men ändå vara fit (nu kan det vara så att vissa älskar sin livsstil, helt underbart tycker jag men syftet med detta inlägg är varför ljuga om vad du äter).
Att ljuga om vad man äter, hur mycket man äter, vad man inte äter osv är idioti från min sida. Du ljuger för dina läsare/följare men först och främst för dig själv. Du målar upp dig själv bättre än vad du faktiskt är. Varför är det fel att du åt godis mitt i veckan, att du åt pizza till kvällsmat den dagen du inte tränade eller att du drack läsk. Det är mänskligt att falla för lustar och ju mer du hindrar dig själv från något ju större blir lusten. Det kan faktiskt vara så att du ljuger omvänt, alltså att du säger att du äter onyttigt men gör det inte. Lika illa.
Du ljuger faktiskt bara för dig själv, tillslut tror du på din egna lögn. Jag kan ärligt säga att ni skulle inte tro på mig om jag berättar hur mycket onyttigt jag äter varje dag. Men jag ska ge det ett försök.
Jag vaknade när Alex gick upp till jobbet vid 7 tiden. Det första jag gjorde var att gå till skålen som stod på bordet och tog en näve chips. Naturligt så blev jag törstig, tog ett glas cola zero. Gick sedan och lade mig igen. Vaknade ca 2h senare, gjorde samma sak fast denna gång åt jag upp i stort sett allt i skålen. Drack åter igen läsk. På nästa plan på tvbordet såg jag chokladasken, åt såklart några chokladbitar ur den. Åt spaghetti och köttfärssås till middag vid ca 5, nu sitter jag i soffan igen och äter de sista smulorna ur skålen.
Sa jag att jag bara har gått en promenad på 5-6km idag? Har jag ångest? Så in i helvete heller. Såhär ser i stort sett varannan dag ut, jag äter det jag vill. Ljuger jag om det, nej! Jag försöker bevisa för er att det går att vara tränad ändå. Andra behöver kanske träna lite mer än andra osv sedan är det givetvis olika vad man tränar till och för. Men varför ljuga för sina läsare/följare och för sig själv. För jag hoppas verkligen att du tränar för din egen skull och för att må bra. Tro mig, släpp din jävla fix idé och unna dig något när det inte är tänkt så ska du se att du både blir lyckligare och gör bättre ifrån dig. Glad = bättre resultat.
Kommentarer på de? Share it!
varning för sjukt långt inlägg
Jag tänkte faktiskt ta upp ett ämne som jag vet berör väldigt många, jag har själv suttit djupt i skiten och jag har haft både familj och vänner i samma sits...
Kommer ihåg dagen som om det vore igår, i stort sett hela familjen var samlad. Jag kan inte ha varit mer än 10-12år och det var då det hemska hände. Jag hör bara hur mamma skriker hysteriskt att någon var tvungen att ringa efter ambulans. Jag kommer ihåg hur min syster låg på golvet och jag fattade ingenting, jag bara stod och stirrade, såg hur alla var rädda och ledsna.
Jag fick klart för mig att min syster hade aneroxia, hon vägde bara 27kilo och hennes hjärta klarade inte av att slå själv och den dagen sa jag högt för mig själv: jag tänker aldrig någonsin i mitt liv skaffa mig det....
Jag ljög för mig själv. För drygt två år sedan avslutade jag en resa på 5år av rent helvete. Allt började med att jag bara ville gå ner några kilo, jag spelade redan fotboll och innebandy men jag la till egen träning också. Jag åt som vanligt, men sedan gick det över till att jag uteslöt viss mat, till att jag uteslöt läsk, godis ja... u name it. Jag åt bara sallader, till bara yoghurt och müsli, till bara en gång om dagen, till innan en viss tid. Träningen tog över, jag över doserade. Jag ljög för mina föräldrar att jag hade ätit, att jag inte hade tränat osv. Jag tog på mig flera träningar i olika lag, vissa dagar hade jag 3-4träningar om dagen och jag åt inte mer än 1000kcal per dag.
Jag fann tröst i min träning och som att det var de enda jag var bra på under denna tid var det självklart för mig att träna. Folk uppmuntrade mig på gymmet och frågade om jag tävlade i löpning osv. Vissa sa till mig att de gick av löparbandet bara för att jag sprang så fort och länge. De boostade ju mig så det var en självklarhet för mig att träna.
Alla förstod att det var något, jag vägde bara 44-45kg, hade ruggigt dåligt humör, åt aldrig, ljög om träning. Mamma och pappa hade redan fått stått ut med 2 fall av denna sjukdom så dom visste.
Jag förstod själv vad jag höll på med men jag kunna inte ta mig ur det, ni kommer aldrig förstå vilka sjuka hjärnspöken man har. Jag började lätta på gränserna och börja äta.. Allt! Men då kom ångesten och jag lärde mig det sjukaste jag någonsin har lärt mig. Till att spy på beställning. Tidigare vågade jag inte göra det men helt plötsligt en dag började jag pressa mig själv och det var då de riktiga helvetet började.
Jag har aldrig någonsin ljugit så mycket för mig själv och för andra. Jag kunna spy upp till 4-5ggr om dagen och det var då min aneroxia gick över till bullemi.
Jag kommer dock inte säga vilka sjuka beteenden jag hade och vad jag gjorde för att få spy och vilka knep jag hade. Ingen ska kunna gå in här på min blogg och få "tips" på hur man gör. Jag har aldrig någonsin svikit så många och sårat så många människor som jag har gjort under denna tid och framförallt mig själv.
Mina lärare ringde hem till mina föräldrar och sa att jag aldrig åt i skolan, faktum var att det var sant och jag försökte undvika varenda lunchrast. Satt jag där så åt jag aldrig. Sa alltid att jag antingen inte tyckte om maten, att jag hade ont i magen eller att jag inte var hungrig. Men så var inte fallet min mage skrek efter mat.
Jag fick en tankeställare när jag fick se min mamma gråta att hon inte ville gå igenom det här en tredje gång men jag kunna inte sluta förrän den dagen då min pappa kollade mig så djupt i ögonen så att det gjorde ont och han sa: slutar inte du upp med det du håller på med så kommer du aldrig få träffa Niklas igen. Jag grät och lovade honom att sluta. 1v senare åkte jag till Öland och jobbade, jag slet varje dag med att sluta men det gick inte helt men jag gjorde sjukt stora framsteg.
Jag började acceptera mig själv och började hitta livsglädjen igen, jag kommer aldrig kunna räkna gångerna jag bara låg och grät men jag skulle bevisa för pappa att jag kunna sluta. Han satte en målvakt för mig. Skulle jag väga mindre än 50kg skulle jag inte få spela innebandy eller träffa min dåvarande pojkvän. Båda två var hela min värld, mitt liv.
Sedan jag kom hem från Öland för 3år sedan blev jag bara bättre och bättre. Det var inte långt ifrån att mina föräldrar skickade iväg mig på behandling men idag anser jag mig som helt frisk.
De säger att man aldrig kan bli helt frisk, att hjärnspökena kan komma ibland och jag säger så här: de ljuger! Jag har varit spyfri och hjärnspöksfri i 2år och jag skulle aldrig i mitt liv sätta mig i ett sådant helvete igen eller begränsa mig. Det är inte bara de att du förstör ditt liv.. Ens kropp tar så mycket stryk och framförallt ens familj.
Idag äter jag precis de jag vill, när jag vill och tametusan hur jag vill! Jag tränar så att jag mår bra utav det, inge tvång. Så när jag säger att jag märker på folk att det är något som inte står rätt till så tro mig. Jag har 5års erfarenhet av något utav det sjukaste du kan skaffa dig.
Jag är inte ett dugg stolt över det, jag skäms men jag kan stå upp för mig själv och är inte rädd för att varken prata eller berätta om det. Jag vill att ingen annan ska hamna i träsket, inte ens mina haters.
En sund kropp tar tid, skulle det vara lätt att bli sund eller fit så skulle ju alla vara det. Så nu kanske ni förstår varför jag är så mån om att äta det ni vill (i rätt mängd), träna så ni mår bra av det och ha kul under resans gång. Jag har haft ren tur under "resans" gång att min kropp har lyckats återställa sig så pass bra som den har gjort. Jag hade inte mens på 4år, idag kan den dock upphöra om jag tränar för hårt en längre period. Fick höra av min tandläkare för ett år sedan att jag har sjukt fina tänder och fortsätter jag sköta om dom så som jag gör kommer jag inte få några hål.
Behöver jag säga att all magsyra som jag har fått upp bör ha förstört varenda tand jag har! Däremot tog det en evighet att få tillbaka min förbränning. Min kropp har stått inställd på svält i drygt 5år. Tänk hur mycket god mat jag har missat!!
Så snälla förstå vilket helvete ett litet beteende ifrån början kan leda till och ett stort tack till er som orkade läsa igenom hela inlägget. Ingen är värd att ha en ätstörning varken en med att du inte äter eller en där du äter för mycket. Inget av dom är bra, båda två kan leda till döden och jag var sekunder ifrån att förlora min syster.
Det här var de bästa bilderna som jag hittade. Som ni ser så är jag blond så det var ett tag sedan.
vikthets
Ställde mig på vågen idag och den visade 53,2kg. Jag kommer inte ihåg senast jag vägde mig, har åtminstone inte gjort det de närmsta halvåret. Varför jag ställde mig på vågen har jag ingen aning, för jag kunde inte bry mig mindre om några siffror.
Vill jag veta resultatet av min träning så känner jag det på mina kläder, styrk/konditionsmässigt eller så mäter jag cm som har försvunnit. Jag har sagt det förr och kommer säga det igen, du kan gå upp i vikt men bli så kallat smalare (ogillar ordet "smal", det har fått en sån sjuk benämning). Jag har gått upp i vikt men jag vet att jag har blivit mindre. Muskler väger mer än fett och fettet tar så mycket mer plats än en muskel. Thats why.
Jag är varken "smal" eller lite rund. Jag skulle kalla mig sund, men i någon annans ögon är jag tjock och i någon annans är jag fit, om ens det! Dömer någon dig efter din kroppsform, vikt... Ja you name it, då kan jag säga att den eller de personerna inte är bekväma i sin egen kropp.
Man har inte tid eller lust att klanka ner på andra om man är bekväm med sig själv, man försöker dra med sig andra ner och finna tröst i deras "fel" och "brister". Jag kan ärligt säga att min kropp inte är så som jag vill ha den MEN jag är bekväm med den. Med träning kan jag få resultat som jag vill ha, sedan har man gener som gör att man inte kan få en viss kropp också.
Så tjejer (och killar) låt inte er stirra blint på ett par siffror, ni mår inte bättre eller är en bättre person för att ni väger en viss vikt. Tro mig jag vet! Min idealvikt förr var 45-47kg och jag kan säga att man såg varenda revben och kota, de är inte snyggt någonstans! Och jag mådde skit. (Att ha koll på sin vikt om man är överviktig eller i tävlingssyfte är en helt annan femma).
Nu tänker jag ta mig en bulle och ett glas cola zero och sedan njuta av varenda kilo jag väger, ha en grym lördag!
Välkommen till min blogg!
